-
Och nu står vi här igen, som så många gånger förut. Med korslagda armar och tårar i ögonen. På exakt samma plats, fast en annan tid, en annan dag. Men det är samma ord som kastas fram och tillbaka emellan oss, och vi tycks inte komma någon vart. Har vi inte försökt med det här förut? Jag är så arg, ledsen och besviken. På dig och på mig. För att det blev såhär. Det var inte meningen att det skulle bli såhär. Hjärtat bankar och slår så hårt, ögonen bränner, det skulle inte bli såhär. Så varför står vi här och spottar och slår varan med ord och med handlingar? Varför kämpar vi så intensivt med att få varandra att må dåligt? Vi sårar varandra om och om igen, kommer det någonsin att få ett slut? Jag är för stolt, det är du med. Vi kan inte erkänna när vi gör fel. Därför fortstätter vårat krig tills vi går sönder, faller ihop i trasiga bitar som inte går att limma ihop på ett hyggligt okej sätt. Vi samlar ihop våra spillror och går hem i tystnad. Ilskan kokar inom oss båda, det vet jag. Men vi säger inget mer. Någon sväljer sin stolthet och vi börjar om. Tillbaks på ruta ett. Sen står vi där igen, med armarna i kors och hat i ögonen. Varför blir det såhär? Det måste få ett slut. Men det är något med oss, som gör att vi inte kan släppa varandra. Annars skulle vi gjort det för länge sen. Men vad är det som gör att vi håller oss kvar, krampaktigt håller oss kvar vid den andra? Jag vet inte. Och jag tror inte du vet det heller. Men oavsett så vill jag inte behöva stå där igen, med sammanbitna tänder och dunkande huvud. Vi ska lösa det här på något sätt, utan att skada varandra mer än vad vi redan gjort. För det ska inte vara såhär, det vet både du och jag.
Vi kraschar hela flygplanet i bergväggen. Vi skiter i att städa upp det som finns kvar. Vi låter gräset växa över spillrorna. Och en dag så bygger vi ett nytt. Inte på samma sätt. Med en ny ritning och nya material. Och den här gången ska vi inte utsätta det för storm och turbulens, utan vi ska hitta en balans och stabilitet, och sedan ska vi hålla oss där, så länge det går, tills bränslet tar slut.
