ljuset når så djupa sår
Godmorgon. Vaknade nyss å gick in med datorn till mammas rum.
Där är det fortfarande a little bit hemtrevligt.
Jag tänker nog bara försöka säga hejdå till vårt fina hus så fort som möjligt
och sen bara dra.
15 år i ett hus, ungefär lika lång tid i samma sovrum. Det var här jag lärde mig sitta, krypa, gå, prata, cykla osv.. Men även efter 15 år är jag fortfarande lika klumpig i det här huset. Jag kan fortfarande inte gå i våra trappor, 8 av 10 ggr ramlar jag, jag slår fortfarande i tårna i alla trösklar, även fast jag efter 15 år borde veta att dom är där och borde lärt mig lyfta fötterna. Det finns så mycket minnen i det här huset, både bra och dåliga, och jag skulle vilja spara dom bra, och kasta dom dåliga. I vårt nya hem kommer vi ska mer minnen, antagligen både bra och dåliga.
Men, förhoppningsvis blir dom dåliga färre än här.
Kommentarer
Trackback
